"Du kan inte bara umgås med töser..."

Idag är det äntligen torsdag, dagen vi väntat på såååå länge :) För det är nämligen så att idag åker jag och Linda ner till Sydney och imorgon kommer Deborah. På lördag är det äntligen dags för Swedish House Mafia - One Last Tour!!

Hur pepp jag är kan inte beskrivas men jag kan ju bara säga att det kommer bli awesome och helt obeskrivligt bra..

Så nu är jag i full gång och packar min väska. Är så svårt att packa. Menar det blir alltid för mycket eller för lite, vad hände med lagom liksom? Sen ska vi shoppa lite imorgon så måste ju ha plats i väskan när vi åker hem på måndag.. (en flickas största problem..) och besöka Operahuset igen och kanske ta en liten drink på Sydney Opera Bar :)

Igår pratade jag med min gammal mansvän Daniel, även kallad Kung Theo, Golle osv. (kärt barn har många namn) och då insåg jag att jag faktiskt saknar honom. Vi var lite som helan och halvan, umgicks nästan varje dag och hade massa skoj för oss. Stjäla utemöbler i en park mitt i natten, dricka vin i parken en solig vårdag och bara kolla skräckfilm med goda vänner. Men detta var när vi pluggade i Örebro sen en dag bara försvann han utan att säga hejdå eller berätta vart han tog vägen. Det var bara slut och livet tog en ny vändning. Jag flyttade från Örebo och till slut hamnade jag här i Brisbane och helt plötsligt ser jag en ny vän på Facebook, efter sådär 1-1,5 år.

Jag blir både glad och arg. Tar första bästa ögonblick och frågar VAD FAN HÄNDE? så jävla dålig stil att bara dra utan förklaring eller ett hejdå. Vi reder ut saker och ting. Och nu när jag pratar med honom inser ju att jag saknar min mansvän otroligt mycket. Han ställde alltid upp och vi hade jävligt kul ihop. Så när jag kommer hem i sommar är det en dejt som väntar. Säger som Golle "Du kan ju inte bara umgås med töser.." och det är fan sant. Tjejerna och Alex här nere är helt underbara men jag tror att vi alla känner ibland: var är våra mansvänner! Och på något sätt känner jag mig mer bekväm att umgås med killar.. Golle och jag hade en speciell relation som inte kan beskrivas, det var inte pojkvän och flickvän men inte heller bara vänner, inte friends with benefits utan bara en grymt bra och stark duo mellan en man och kvinna.

Jag och Golle på min balkong i Örebro. Våren 2011.

Livet är för kort för att man ska gå runt och vara bitter, arg och avundsjuk på det som hänt eller det folk gör mot en. Alla kan förändras och ibland behöver människor komma bort.


Nej, borde ta tag i mitt packande för ska sätta ihop en slideshow till Graduation nästa vecka. Jag och Josse har ju hand om alla graudation events på skolan numera och vi vill göra ett bra jobb så ut med det gammla in med det nya.

Och igår satt jag och tänkte på något mycket märkligt... säger man verkligen kl. 14.45 i Sverige? När jag ser det på datorn ser det inte konstigt ut men när jag säger det låter det helgalet och fult. Är detta ett tecken på att jag varit hemifrån alldeles för länge? Hahaha