ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN! Har precis laddat upp alla 5 assessment för detta block är nu helt färdig. Känns så grymt bra. Nu har jag endast ett ämne kvar sen är det dags att börja tänka på hemresan. Har bara ett ämne kvar. Kan inte förstå vad tiden har tagit vägen? Känns som om jag satte min fot på Brisbane International airport för bara några dagar sedan. Jag har haft en grymt bra tid här i Brisbane men nu kommer känslan över mig att det är dags att åka hemåt. Hem till min familj och till mina vänner.
Pricken över I:et idag var att jag fick ett brev från Katya igen. Så himla underbart att ha sådan vänner så skickar handskrivna brev med massa fina ord och som saknar en. Det är det som är så himla märkligt med att flytta till ett annat land. Man märker hur vännerna bara försvinner. Hur man glöms bort. Här på andra sidan jorden försöker man fortfarande vara en vän och fråga hur det är och skicka kort osv. Nu handlar det kanske inte m att skicka saker till varandra. Men de vänner jag fick i Belgien är de enda som skickat vykort och brev till mig, och Katya förstås. Är det för att vi svenskar är så upptagna? Eller att vi lever i den teknologiska världen mer än andra? Man kan fundera på det där ganska länge. Men efter 1,5 år utomlands så har jag märkt att mina vänner från andra länder har en annan syn på vänskap. De bryr sig på ett annat sätt. Det är inte så att jag menar att mina vänner i Sverige inte bryr sig men de bryr sig bara på ett annat sätt. Men tyvärr har jag nog smittas från mina internationella vänner lite för mycket och ibland tar det över. Man undrar om ens vänner kommer ihåg en? Jag har som jag sagt inte överdrivet många nära vänner men de jag har är guld värda :)
Idag har jag även kollat runt på massa olika franska skolor inför kommande hösten. Vad ska man välja och vilken skola är bäst? Eftersom jag beslutat mig för att prova lyckan i Belgien och Bryssel är franskan steg ett. Utan franskan blir det inte mycket att komma med för mig. Som tur är har jag lite franska med mig från gymnasiet och universitetet i Ghent. Så planen lyder; hitta en skola som erbjuder franska lektioner, söka jobb; vilket jobb som helt jag kan till och med ta tre jobb på en och samma gång. Även om jag fått flera jobberbjudande så känner jag att jag vill få franskan nästintill flytande. Men naturligtvis har jag jobb som jag kan ta och ska ta, måste bara välja ETT först.. haha tänker lite såhär va, om jag inte vågar att ta chansen kommer jag aldrig att få veta hur resultatet hade kunnat bli.
Kevin har även bestämt sig för att komma till Sverige i sommar och hälsa på mig. Om han kommer träffa familjen är en annan fråga. Ibland blir jag förvånad av mig själv. Även om jag är 24 år gammal kan mina föräldrar ibland skrämma skiten ur mig. Alltså inte på ett dåligt sätt. Bara det att jag innerst inne vet att det tycker att jag är helknäpp och galen som ens har valt en kille som inte kommer från Sverige. Galen för att jag kommer välja ett annat land att bo i igen. Men de är väl det föräldrar ska göra. Reagera som fån! HAHAHA
Men vare sig de vill eller ej har jag ju valt Kevin. Om de vill gilla honom eller inte är upp till dom. Men jag är ändå nervös så jag redan nu svettas. Kommer Kevin förstå min pappas dåliga och konstiga skämt? Kommer han äta min mammas svenska mat? Dumma frågor som helt plötsligt blivit viktiga...
Men han är ju väldigt fin att titta på i alla fall :) (och världens snällaste) och min storasyster har redan godkänt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar