Jag är så trött. Trött på att folk lägger sig i. Lägger sig i sådant som de inte har att göra med. Den senaste tiden har jag bara fått ta skit från olika håll och kanter. Skit för att jag ska flytta till Belgien. Ingen verkar tycka att det är en bra ide. Det är ett misstag. Du kan inte göra det. Ska du verkligen flytta till Belgien? Men du kan ju inte språket? Vad ska du där och göra? De säger det med en sådan avsky att man nästan mår illa och känner sig lika liten som en gummianka ute på öppet hav. Det känns som att man är galen. Som att man har någon slags sjukdom och folk vill inte längre röra vid en.
Men jag känner lite såhär också. Det är MITT liv. MINA drömmar. Och det kommer bli MINA misstag om det skulle visa sig vara fel beslut. Ska man gå genom livet och tro att man kan välja rätt beslut hela tiden kommer man ingenstans. Man kommer sitta på samma ställe och man kommer vara i samma miljö. För där är det tryggt. Där är det ingen som dömer och man behöver inte leta nya vänner, kontakter eller jobb. Livet handlar om att våga ge och ta. Våga se något nytt, våga släppa taget om det gammal och hitta något nytt. Att göra misstag är en del av livet och man kan aldrig veta att det är ett misstag fören det är för sent och misstaget redan inträffat. Men man får liksom ta sig upp igen och gå vidare i livet med mer förnuft och lärdom.
Att jag flyttar till Belgien betyder inte slutet på mitt liv. Kan så många andra flytta till ett annat land, med ett annats språk och utan några speciella planer kan väl jag också göra det. Vad säger att jag inte skulle kunna göra det? Varför tvivlar alla på att jag inte kan? Är det för att jag flyttar till Belgien för en kille? Då vill jag meddela att det är inte den enda anledningen att jag vill flytta. Jag vill inte åka hem till Sverige. Jag har inget där att hämta längre. Jag vill utvecklas. Jag vill ha en utmaning. Jag vill ha något nytt i mitt liv. Att Kevin råkar vara en del av mitt beslut har inte folk med att göra. Det roliga är att de flesta av mina nära och kära inte ens träffat Kevin så det finns liksom inget att säga om det. Jag har även flera vänner som bor i Ghent så det handlar om att jag väljer en plats där jag känner mig hemma. En plats där jag känner att jag är omtyckt. En plats som för mig är pure love.
Varför är det så häftigt och modigt av andra när de flyttar från vårat lagom land? Man kan pratar om andra som vågat lämna men inte mig. Det känns rent ut sagt FÖRJÄVLIGT. Det är år 2013 och vi lever i ett internationellt samhälle. Jag läser både franska och nederländska online för att lära mig och ha större chans att få jobb. Jag pluggar varje dag och går till skolan. Jag söker jobb varje vecka, både skitjobb och bättre jobb. Jag försöker göra något med mitt liv. Om folk inte kan ta det kan de hålla det för sig själva.
Det är som att det är en skam att våga göra något annorlunda, fast det egentligen inte är annorlunda utan fullt normalt. Jag vill bara följa mina drömmar och se om jag en dag kan nå dom.
Per aspera ad astra - Genom svårigheterna mot stjärnorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar