Allt är som en enda stor röra i mitt huvud. Jag är faktiskt lite rädd för att åka hem igen. Vad har jag där som väntar och vem kommer vara där när jag kommer hem. Ibland känner jag mig verkligen som en dålig vän och dålig familjemedlem som ALDRIG är där och missar ALLT. Varför kan jag inte bara vara nöjd och glad hemma? Men det är väl det som gör mig till den jag är, galen och sprallig haha. Alla kan ju inte göra samma saker och vara på samma ställe hela tiden. Jag älskar mitt liv men ibland slår det mig att jag faktiskt missar mycket där hemma och missar tid med min familj. Dom betyder ju allt för mig! Men jag hoppas ändå att jag ger någon hopp om att det finns något utanför våra svenska gränser och att man borde våga mer i livet.
När jag var liten var jag nästan rädd för allt. Allt var jobbigt och det jag inte klarade av klandrade jag mig länge och mycket för. Men bara genom att resa och flytta till nya plaster har jag upptäckt att det faktiskt finns människor ute i världen som är som mig och som gillar mig för den jag är.
Har ju till och med vänner i Gent som sitter och väntar på mig :)
Kan inte vänta tills jag träffar Brandon igen :)
Eller min favorit holländska Wietske
Guapo Alieskey
Eller får träffa denna kära vännen ;)
Cecilé <3
Beverley (Dylan) och jag har ett special bond
W, jag och Maria (som också ska flytta tillbaka till Belgien!)
Pauline och Julien
Spanska ligan är mina guapos
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar