Min Farfar

Det är den 25e Februari och idag är det min farfars födelsedag. Min farfar är en av de bästa människorna jag känner. Han är helt enkelt en sådan person som man bara inte kan tycka illa om. Det kan ju vara för att han är min farfar men också för att han är en helt otroligt bra person.

När jag och mina systrar var små var besök hos farfar ett av de bästa äventyren vi visste. Äventyr undrar ni nog nu. Men ja, det var ett äventyr varje gång. Vi visste aldrig vad som väntade oss hos farfar. Han hade alltid massa roliga saker att kolla på. Och massa roliga påhitt som inte kan förklaras. En dag kan man åka till Vättern för att samla stenar och vandra i skogen. Vi gick till Afrika bäcken bakom min farfars hus. Jag tror att jag har min farfar och pappa att tacka för mina goda fantasi som jag har idag. Vissa dagar kändes det precis som att jag stod på en savann i Afrika och såg alla dessa djur i buskarna och träden. Min farfar är aldrig någon tråkmåns och jag minns så väl när vi var mindre och mamma och pappa skulle ut och roa sig. Farfar skulle vara barnvakt. Vi byggde tält och tunnlar i hela huset. Lekte inte nudda golv. Vi åt flygande pizza och fönster pizza (Man klipper pizza så den ser ut som ett fönster med gardiner). När mamma och pappa kom hem var det farfar som låg och sov istället för oss barn. Eller de magiska såpbubblorna vi blåste på farfars gammal diskbänk. Med varsitt sugrör stod jag där med mina tre systrar och blåste stora såpbubblor med hjälp av vatten och såpa. Och när man råkade suga inåt istället för utåt fick man en karamell eller en falukorvsbit för att ta bort den hemska såpsmaken. Det var tider det!

Jag har så många minnen med min farfar när jag var barn. Vi åkte på husbilsresor, lekte trädgårdsmästare, målade hus, resor till Cloetta, vi var på Kolmårdens djurpark, vanliga dagar i Gränna, vi lekte i "leket" (min och mina systrars lekstuga hos farfar). En gång när vi var i Vadstena blev farfar attackerad av en arg svan och efter det var farfar min hjälte eftersom jag nog aldrig varit så rädd som jag var då. Farfar tog smällen för oss. Vilken klippa va? Min farfar har alltid funnits där för oss. Han kommer varje födelsedag, när vi tagit studenten, julafton varje år, en helt vanlig fika på en helt vanlig torsdag, när jag lämnat Sverige och när jag kommit tillbaka hem igen. Farfar och Miriam kom till och med och bodde hos mig i Örebro en helg när jag pluggade där. Det var mysig. Jag fick äta typisk Miriam och farfar mat och vi satt och kollade på TV och läste veckans Nu tillsammans en söndagskväll.

Min farfar är den coolaste gubben jag vet. Även om han börjar närma sig 80 så hänger han med sin målarburk på en stege. Hans historier är det bästa man kan lyssna på. Visst, farfar är väldigt mycket i sin egen värld men han har alltid plats för oss barnbarn.  Det bästa är när man tar cykeln till farfar och inser att idag är det en dag då det bara är jag och farfar. Jag tycker om att lyssna på farfar och bara sitta och prata med honom. Han tycker det är kul att lyssna på mina historier och jag tycker om att lyssna på hans. Även om han ibland inte håller med om mina beslut att lämna Sverige så vet jag att han innerst inne är stolt över mig.

Det jag vill säga är att jag tycker att min farfar är den bästa farfarn som finns! Han är precis så som en farfar ska vara. Han är precis så som en farfar beskrivs i en barnbok eller i en film. Så Farfar tack för att du är du. Jag hoppas du får mitt födelsedagskort och att mamma och pappa hälsar till dig NU!

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN FARFAR!